Populärmusik, pop, är ett begrepp som först användes 1926, som en förkortning för "populär", bland annat populärmusik, men sedan slutet av 1950-talet har det handlat om en genre inom populärmusik som ursprungligen karaktariserades som ett lättare alternativ till rock'n'roll. Snabbt blev London ett centrum för popmusiken, som ansågs vara mindre rebellisk än den upproriska rockmusiken från USA.
Typiska "popgrupper" spelade mer kommersiellt gångbar popmusik, vars sånger snarare handlade om kärlek och dans än om politik och ungdomsrevolter, vilket ansågs harmlöst av det så kallade "etablissemanget". Dessa gruppers främsta kännemärke torde vara det långa håret, kostymer samt Chelseaboots. Dock utgjorde det långa håret ett synnerligen irriterande inslag emot etablissemanget i denna tonårskultur. Typiska popgrupper under 1960-talet var: The Beatles, The Hollies, The Animals och The Monkees.
Några samtida svenska popgrupper är: Tages, Shanes, Ola and the Janglers, Hep Stars och Sven-Ingvars. Sven-Ingvars utvecklades dock under 1970-talet till ett dansband.
Begreppet populärmusik är dock vidare och syftar på i princip all fonogramburen musik från åren kring 1900 och framåt, då grammofon slog igenom, som har en stor publik,eller syftar till att ha en, och som inte hör till den så kallade "konstmusiksfären" (klassisk musik) eller folkmusiksfären, som i princip omfattar all muntligt traderad musik. Populärmusik är alltså så skilda artister och grupper som till exempel ABBA, Alphaville, Beatles, Johnny Cash, Bing Crosby, Madonna, Metallica, Elvis Presley och Vikingarna. Termerna populärmusik, konstmusik och folkmusik är dock alla problematiska då de utgår inte bara från hur musiken låter utan också hur den socialt konstrueras och uppfattas av publik och kritiker.