Biografi
The Small Faces, brittiskt psykedeliskt modband bildat år 1965. Gruppen blev mycket stor i England under åren 1966-1968, men är internationellt mest känd för en låt, ”Itchycoo Park” från 1967.
Sångare och frontfigur var Steve Marriott. Marriott fick kontakt med basisten och sångaren Ronnie Lane som hade startat ett litet klubb-band. Lane bjöd in Marriott att spela med dem och efter en trög start bildades The Small Faces.
Bandet bestod 1965 av Steve Marriott (sång/gitarr), Kenney Jones (trummor), Ian McLagan (piano/keyboard) och Ronnie Lane (elbas). Alla var unga mods och små till växten. ”Face” var ett slanguttryck för en ledare bland engelska mods - därav namnet på gruppen. De var kraftigt inspirerade av amerikansk soul och R&B vilket märks allra tydligast på deras tidiga inspelningar.
Gruppen gjorde succé i England och fick sitt egentliga genombrott med ”Sha-la-la-la-lee” tidigt 1966. Efter den kom hits som ”All or Nothing” och ”My Mind’s Eye”. Låten som gjorde gruppen internationellt känd var ”Itchycoo Park” från 1967, för övrigt den enda låt de blivit riktigt kända för i världen, och den enda som nådde högre placeringar på singellistorna i USA.
Efter framgångarna med ”Itchycoo Park” var ett nytt album i full gång att spelas in. Inför detta beslöt man släppa singeln ”Lazy Sunday” som Marriott spelat in på skämt. Även denna blev en stor hit i Storbritannien. Albumet, Ogden’s Nut Gone Flake däremot gick sämre.
Gruppens popularitet dalade. Man släppte en singel, ”The Universal”, men framgången uteblev och Marriott visade mindre och mindre intresse för att fortsätta i gruppen. Det dröjde inte länge förrän han hoppade av, mitt under ett liveframträdande tidigt 1969. Gruppen fortsatte med ersättare och släppte ett album under det gamla namnet, innan man gick över till att bara kalla sig The Faces. Ersättarna var inga mindre än Rod Stewart och Ron Wood (tidigare i The Birds samt the Jeff Beck Group). Gruppen levererade sedan en rad av hits under första halvan av 1970-talet.
I slutet av 1970-talet återförenades de ”riktiga” Small Faces, men det blev inte långvarigt då de inte lyckades göra någon succé. Ytterligare en återförening av gruppen skulle antagligen ha skett i början på 1990-talet om inte Marriott omkommit i en eldsvåda i sitt hus 20 april 1991.
Den 4 juni 1997 dog även Ronnie ”Plonk” Lane i sviterna av sjukdomen multipel skleros (MS).
Sångare och frontfigur var Steve Marriott. Marriott fick kontakt med basisten och sångaren Ronnie Lane som hade startat ett litet klubb-band. Lane bjöd in Marriott att spela med dem och efter en trög start bildades The Small Faces.
Bandet bestod 1965 av Steve Marriott (sång/gitarr), Kenney Jones (trummor), Ian McLagan (piano/keyboard) och Ronnie Lane (elbas). Alla var unga mods och små till växten. ”Face” var ett slanguttryck för en ledare bland engelska mods - därav namnet på gruppen. De var kraftigt inspirerade av amerikansk soul och R&B vilket märks allra tydligast på deras tidiga inspelningar.
Gruppen gjorde succé i England och fick sitt egentliga genombrott med ”Sha-la-la-la-lee” tidigt 1966. Efter den kom hits som ”All or Nothing” och ”My Mind’s Eye”. Låten som gjorde gruppen internationellt känd var ”Itchycoo Park” från 1967, för övrigt den enda låt de blivit riktigt kända för i världen, och den enda som nådde högre placeringar på singellistorna i USA.
Efter framgångarna med ”Itchycoo Park” var ett nytt album i full gång att spelas in. Inför detta beslöt man släppa singeln ”Lazy Sunday” som Marriott spelat in på skämt. Även denna blev en stor hit i Storbritannien. Albumet, Ogden’s Nut Gone Flake däremot gick sämre.
Gruppens popularitet dalade. Man släppte en singel, ”The Universal”, men framgången uteblev och Marriott visade mindre och mindre intresse för att fortsätta i gruppen. Det dröjde inte länge förrän han hoppade av, mitt under ett liveframträdande tidigt 1969. Gruppen fortsatte med ersättare och släppte ett album under det gamla namnet, innan man gick över till att bara kalla sig The Faces. Ersättarna var inga mindre än Rod Stewart och Ron Wood (tidigare i The Birds samt the Jeff Beck Group). Gruppen levererade sedan en rad av hits under första halvan av 1970-talet.
I slutet av 1970-talet återförenades de ”riktiga” Small Faces, men det blev inte långvarigt då de inte lyckades göra någon succé. Ytterligare en återförening av gruppen skulle antagligen ha skett i början på 1990-talet om inte Marriott omkommit i en eldsvåda i sitt hus 20 april 1991.
Den 4 juni 1997 dog även Ronnie ”Plonk” Lane i sviterna av sjukdomen multipel skleros (MS).
Redigerad av [raderad användare] den 6 jan 2012, 17:30
Källor
wikipedia
Registrerade användare kan redigera denna sida. Registrera dig nu, det är gratis och du kommer att upptäcka så mycket bra musik :)
All text skriven av användare på denna sida är tillgänglig under licensen Creative Commons Attribution/Share-Alike.
Texten kan även vara tillgänglig under licensen GNU Free Documentation.
Du ser version 1. Se äldre versioner, eller diskutera denna wiki.
Du kan också se en lista med alla senaste wiki-ändringarna.
Mer information
Från andra källor.
- Länkar
- Bandmedlemmar
- Skivbolag
- Andra stavningar
Small Faces