Biografi

Kiss rötter går tillbaka till Wicked Lester, ett New York-baserat rock’n’roll-band lett av Gene Simmons och Paul Stanley. Simmons och Stanley lämnade bandet efter att Epic Records hade tackat nej till att släppa en skiva med bandet. I slutet av 1972 uppmärksammade Simmons en annons i Rolling Stone om att en trummis, Peter Criss, sökte ett band och var villig att göra vad som helst för att lyckas. (Det sägs att denna annons inte alls innehöll dessa ord) Simmons och Stanley tyckte att det lät intressant och lät Criss göra auditions med dem. Detta resulterade senare i att Kiss blev en trio.

I början av januari 1973 höll Simmons och Stanley flera auditions för att värva ännu en bandmedlem, en sologitarrist. Ace Frehley imponerade och anslöt sig den 3 januari till bandet. Ace Frehley sägs ha dykt upp med en röd och en orange sko, vilket blev uppmärksammat.

Samtidigt som gruppen nu blivit en komplett kvartett bytte bandet också namn till Kiss efter ett förslag av Stanley. Det mindre klädsamma namnet ”Fuck” var ett annat alternativ. Frehley designade sedan den speciella Kiss-logotypen, med de uppmärksammade, och som kritikerna tyckte, de nazistliknande S:en (de liknar dubbel-s-runorna som nazitysklands specialstyrka Schutzstaffeln använde.) Något som både Paul och Gene viftar bort, de har ju faktiskt båda judiskt blod i ådrorna.

I januari 1973 gjorde gruppen sitt första uppträdande på klubben i Coventry i New York. Det var under dessa spelningar som gruppen började experimentera med att bära smink i ansiktet. Syftet var, förutom att det ger bandmedlemmarna speciella egenskaper (Gene - (Demon), Ace - (Space-Ace), Peter - (Catman), Paul - (Starchild), att odla en mystik och skapa intresse kring bandet och vilka de egentligen var. Detta visade sig vara en lyckträff, då det tillsammans med en spektakulär scenshow så småningom gav bandet stora framgångar. Paul Stanley var under den allra första tiden sminkad som Lone Ranger.

I mars 1973 spelade Kiss tillsammans med Eddie Kramer in en demo med fem låtar.[3] Efter ett flertal mindre konserter under sommaren 1973 kontaktade Kiss Bill Aucoin en producent för en Tv- showen ”Flipside”. De bad honom komma och se bandet spela live, eftersom de var starkt i behov av en manager. Bill Aucoin bestämde sig för att gå och se KISS. Han blev imponerad av vad han fick se och pratade med killarna efteråt. Han sa åt dem att han kunde tänka sig att arbeta med dem, men bara under förutsättningen av att de ville bli världens största band.

De accepterade och skildes åt, med budskapet från Aucoin ”om jag inte lyckas hitta ett skivkontrakt åt er inom två veckor, så glömmer vi allt”. Bill Aucion kontaktade sin vän Niel Bogart som gick med på att lyssna på bandet. Tack vare Aucoin blev KISS först in i Neal Bogarts nya bolag, Casablanca Records. Kiss spelade in sin första skiva i Bell Sounds Studios i oktober 1973 i New York City. Nyårsafton 1973 spelar Kiss sin mytomspunna konsert på ”Academy of Music” i New York City. Under denna konsert sätter Simmons eld på sitt hår när han testar att göra sitt nya eldsprutetrick.

I februari 1974 påbörjade bandet sin första nordamerikanska turné i Edmonton, Kanada. På Northern Alberta Jubilee Auditorium, som förband. Den 18 februari släpper Kiss sitt första album med samma namn. Bandet uppträdde med låtarna Nothin’ to Lose, Firehouse och Black Diamond i TV-programmet ABC In Concert, vilket blev deras första nationella TV-framträdande. Programmet sändes den 29 mars. Den 29 april 1974 uppträdde Kiss med Firehouse på The Mike Douglas Show, som även innehöll en intervju med Gene Simmons. I augusti 1974 började de spela in sitt andra album, Hotter Than Hell, som släpptes den 22 oktober.

Bandets tredje studioalbum, Dressed to Kill, släpptes i mars 1975. Albumet innehåller en av de låtar som rankas bland de bästa rocklåtarna genom tiderna, Rock And Roll All Nite. Tidigt i april 1975 uppträdde Kiss live på NBC Midnight Special. Kiss släppte i september 1975 livealbumet Alive! som blev en stor försäljningsframgång och som av många räknas som den bästa ”live” inspelning som har gjorts i musikhistorien. Det var vid denna tid som man också kunde se att Kiss Army (bandets fanklubb) hade ökat radikalt i medlemsantal och att bandet överlag fått fler anhängare. Kiss förärades med sin första guldskiva i december 1975, innan de spelade på scenen i Nassau Coliseum, Long Island. Alive! uppnådde senare en fyrdubbel platinastatus som också gjorde att singeln Rock And Roll All Nite hamnade på Billboards top 40 list.

Kiss fjärde studioalbum, Destroyer, släpptes den 15 mars 1976, och blev en publik och kommersiell succé. I oktober 1976 uppträdde Kiss på The Paul Lynde Halloween Special och spelade låtarna Detroit Rock City, Beth och King of the Night Time World. Balladen Beth, som sjungs av Peter Criss släpptes som singel och blev en megahit (för ett hårdrocksband).

Sent året 1976, närmare bestämt den 11 November släpps albumet Rock and Roll Over, delvis inspelat i en gammal teater (Star Theatre), albumet mixades och färdigställdes dock i studion The Record Plant i New York. Albumet innehåller bl.a hiten Hard Luck Woman skriven av Paul Stanley som ännu en gång kliver fram som en mycket pricksäker kompositör. Även denna sång sjungs av Peter Criss. Hard Luck Woman hyllas i countrykretsar och tas även upp av countrystjärnan Garth Brooks.

Den 30 juni 1977 släpptes Love Gun och bandet genomförde en turné i Japan där man slog publikrekord som tidigare hölls av The Beatles. I augusti 1977 höll Kiss en en serie konserter i Los Angeles; dessa spelades in och mixades ihop till det andra livealbumet för bandet, Alive II. Peter Criss har senare sagt att det var nu som han började fundera på att lämna Kiss. Anledningen var att hans trumsolo hade kortats ner på skivan, eftersom de ville ha studiolåtar på skivans fjärde sida. Detta då Paul Stanley och Gene Simmons inte ville släppa låtar som funnits med på ALive! I mars 1978 året därpå släppte bandet sin första samlingsskiva, Double Platinum.

På hösten 1978 släppte de fyra gruppmedlemmarna var sitt soloalbum, och rykten uppstod att gruppen var på väg att splittras. I maj 1979 släpptes dock albumet Dynasty, bland annat innehållande megahiten I Was Made For Lovin’ You som några månader senare uppnådde guldstatus för över en miljon sålda singlar. Många ”riktiga” Kiss fanns var upprörda över denna disco flirt.

Peter Criss och Ace Frehley hoppar av [redigera]
Bruce Kulick var medlem i KISS under 12 år

I maj 1980 lämnade trummisen Peter Criss bandet kort efter att skivan Unmasked släpptes. Criss medverkar inte alls på albumet, men han återfinns på omslaget och i en kort sekvens i videon till låten Shandi. Inom kort ersattes Criss med New York-trummisen Eric Carr (Paul Caravallo).

I november 1981 släpptes det första albumet med Carr vid trummorna, Music from ”The Elder”, som blev ett kommersiellt misslyckande. Ace Frehley hade vid en intervju sagt att det blir Heavy Metal vid nästa skiva. Så blev alltså inte fallet. Det var mer filmmusik. I oktober 1982 utgav gruppen Creatures of the Night. Skivan innehöll en del stora hittar så som titelspåret, I love it loud, balladen I Still love you. Gitarristen Ace Frehley är avporträtterad på omslaget men spelar inte ett enda ackord på albumet. Slitningarna mellan honom och Simmons/Stanley hade blivit ohållbara och Frehley lämnade bandet.

Frehley blev ersatt av Vinnie Vincent i lagom tid till Kiss 10th Anniversary Tour 1983. Creatures Of The Night-turnén började i USA men avslutades efter att arenorna knappt var halvfulla. Mycket berodde på att många fans redan lämnat Kiss efter besvikelserna Music From the Elder, Unmasked och så klart att Frehley/Criss lämnat bandet. På turnén uppträdde Vinnie Vincent sminkad som Ankh-symbolen vilken betyder evigt liv, ett egyptiskt märke som Paul kom på. Sminket blev det som använts minst i Kiss-historien.

I juni 1983 uppträdde Kiss för sista gången med smink; det ägde rum inför närmare 200 000 fans på Maracana Stadion i Rio de Janeiro, Brasilien. I september samma år chockade Kiss en stor del av musikvärlden genom att uppträda live på en MTV-gala utan smink. Samma månad släpptes det, för att vara KISS, musikaliskt stenhårda albumet Lick It Up. Ett år senare utgavs Animalize som kom att sälja platina flera gånger om. Låten Heaven’s On Fire blev en megahit.

Vincent, som till stor del hade bidragit till Kiss nya, hårdare sound, sparkades tämligen oväntat i slutet av 1984 och ersattes med Mark St. John. KISS spelade in albumet Asylum, och Mark St. Johns gitarrbitar spelades in på ett par veckor. Turnén drog igång omedelbart efter att albumet släpptes. Dock började Mark få problem med sin ledsjukdom, och vid de tre konserter som Mark medverkade på fanns även Bruce Kulick med. KISS var för enda gången i sin karriär en kvintett! Tyvärr visade det sig att sjukdomen var så pass allvarlig att han inte kunde fortsätta med bandet.

I oktober 1984 blev Bruce Kulick ny officell medlem och stannade i bandet i nästan 12 år. Bruce Kulick är också yngre bror till Bob Kulick som provspelade för Kiss i början på bandets karriär, men då ratades till förmån för Ace Frehley. Under återstoden av 1980-talet fortsatte Kiss att släppa musikalbum; (1985), Crazy Nights (1987) och Smashes, Thrashes & Hits (1988). I oktober 1989 släppte gruppen Hot In The Shade, som innehåller den kommersiellt framgångsrika balladen Forever.

I slutet av 1991 gick Kiss in i studion för att spela in albumet Revenge. Trummisen Eric Carr hade drabbats av en hjärtsjukdom som spreds sig till lungorna och avled den 24 november 1991 (samma dag som Freddie Mercury, sångare i Queen), endast 41 år gammal. Mycket nedstämda fortsatte bandet att göra klart albumet och lade samtidigt till en låt som tillägnades Carr, Carr Jam 81. Eric Singer (Gary Moore, Alice Cooper, Black Sabbath) fick ersätta Carr på trummorna.

Eric Singer var den andra blonde medlemmen i Kiss, eftersom Peter Criss egentligen är blond. I maj 1992 blev Revenge klart och släpptes ett tag senare, tillägnat Eric Carr. Bandet fortsatte att göra nya album, i maj 1993 släpptes Alive III. I februari 1995 anlände Kiss till ett unikt och välbevakat Worldwide Kiss Convention Tour. Under turnén gästades bandet av den tidigare medlemmen Peter Criss. Han följde med bandet upp på scen under deras uppträdande när de skulle sjunga klassiska låtarna Hard Luck Woman och Nothin’ To Lose, detta var det första framträdandet Criss gjorde med Kiss sedan 1979.

I augusti 1995 uppträdde Kiss på MTV Unplugged. Bandet hade bjudit in Peter Criss och Ace Frehley för att delta i showen. I september gick Simmons, Stanley, Singer och Kulick återigen in i studion för att spela in Carnival Of Souls. Det släpptes dock inte förrän hösten 1997. Den 28 februari 1996 överraskade originalmedlemmarna Simmons, Stanley, Criss och Frehley med att göra ett framträdande på 38th Annual Grammy Awards i Los Angeles fullt sminkade för första gången på sjutton år. Månaden därpå släppte man Kiss Unplugged.

I april 1996 tillkännagav Kiss officiellt bandets återförening och att de sedan ska hålla en Alive Worldwide Reunion Tour. Första konserten ägde rum på KROQ Weenie Roast i Irvine, Kalifornien. Återföreningen får enorm uppmärksamhet, och Kiss spelar för utsålda hus. Kiss uppträder i september 1996 under Brooklyn Bridge, New York för MTV Music Video Awards. 1996 nådde turnén Sverige och Kiss spelar två utsålda shower, en i Globen den sjätte december och en i Scandinavium kvällen därpå. Under sommaren 1997 spelar Kiss två shower den fjortonde och femtonde juni på Stockholms Stadium. Hösten 1998 gav gruppen ut albumet Psycho Circus, det första på 19 år med alla fyra originalmedlemmarna. I mars 1999 pryder gruppen omslaget på herrtidningen Playboy. I augusti samma år fick Kiss sin egen stjärna på välkända Hollywood Walk of Fame. För att avsluta 1999 och inleda det nya millenniet höll Kiss en särskild nyårsshow i Vancouver för att räkna in det nya året.
Gene i Stockholm 2008

Efter två lyckade turnéer med originalmedlemmarna så meddelas det i februari 2000 att Farewell Tour skulle bli den sista turnén. Stämningen i bandet var väldigt dålig, och när turnén nådde Asien i januari 2001 lämnade Peter Criss bandet. Han blev ersatt av Eric Singer, som tidigare var medlem i bandet mellan åren 1991-1996. Han tog över Peter Criss sminkning som ”The Catman”, något som sågs som ett väldigt kontroversiellt drag, speciellt bland fansen.

Ace Frehley gjorde sin sista konsert med KISS på OS-avslutningen i Salt Lake City i februari 2002. Eftersom att bandet hade en spelning bokad i Jamaica i mars 2002 så blev Ace Frehley ersatt av Tommy Thayer som använde samma smink som Frehley. Detta blev den första spelningen för sättningen Stanley-Simmons-Singer-Thayer. I april samma år uppträdde Kiss på Dick Clark’s American Bandstand 50th Anniversary Show på ABC. Peter Criss återvände till bandet i oktober 2002, och bandet började att träna inför spelningen med Melbourne Symphony Orchestra som spelades in som en DVD och CD, Kiss Symphony: Alive IV. Spelningen var indelad i tre akter, den första akten var en normal konsert, den andra var ett aukustiskt set med 5 låtar. Den tredje akten spelades med en orkester bestående av 60 personer. Konserten höll i Melbourne, Australien i februari 2003.

Efter detta så fortsätte KISS att turnera i USA med sättningen Stanley-Simmons-Criss-Thayer. Rykten om att Ace Frehley skulle återvända till bandet (som Criss hade gjort) cirkulerade, men dementerades snart av Paul Stanley[4].Turnén World Domination Tour genomfördes tillsammas med Aerosmith för att kunna fylla upp arenor. I mars 2004 så förnyades inte Peter Criss kontrakt med bandet och han ersattes av Eric Singer för en andra gång på två år. Criss har i efterhand sagt att han hade blivit för gammal för att turnera, han hade svåra problem med sina armar[5] och bandet valde att inte förnya hans kontrakt. Den nya sättningen med Eric Singer och Tommy Thayer har skapat stor kontrovers bland fansen. Sminket som de båda medlemmarna använder tillhörde från början Criss och Frehley. De har även skapat sminkningen, men har inga rättigheter till den.

5 April 2007 avled forne Kiss-gitarristen Mark St John i hjärnblödning. Han blev 51 år gammal.

Den 27 juni 2007 uppträdde Kiss för första gången som en trio, då Paul Stanley fick föras till sjukhus efter att hjärtat slagit 200 slag i minuten, Så Gene Simmons, Tommy Thayer och Eric Singer framförde konserten ändå, efter att ha frågat publiken vilket de ville, men de fick göra om låtlistan och sedan gjorde man konserten som en hyllning till Paul. Paul kom hem dagen efter (28 juni) för att återhämta sig i sitt hem med sin familj.

Under sommaren 2007 så började det spekuleras om att KISS skulle göra en europaturné som hyllning till bandets 35-årsjubileum. Det spekulerades också om att Peter Criss eller/och Ace Frehley skulle återvända till bandet[6]. I januari bekräftade Paul Stanley rykterna om turnén, men dementerade rykterna om att Ace och Peter skulle återvända till bandet.

Tre spelningar i Australien och en på Nya Zeeland bokades in. Under spelningarna i Australien och Nya Zeeland så fick Tommy Thayer göra sin sångdebut med KISS då han sjöng låten Shock Me, som vanligtvis alltid har framförts av Ace Frehley. Detta skapade ytligare en kontrovers bland fansen, som ansåg att Thayer var en ”skådespelare” och en ”slav” till Gene och Paul. Datumen i Europa offentliggjordes i efterhand, och den 19 februari så bekräftades en nordenturné[7].Förband till Stockholmsspelningen var Crooked X och Happypill, vars frontman Ryan Roxie spelade gitarr på Alice Coopers album Brutal Planet där Eric Singer spelade trummor. Tre spelningar i USA är också bekräftade, vilket gör turnén till en världsturné. Den första för bandet på nästan 10 år. Den 4 juli 2008 så bekräftades det att bandet skulle släppa ett album bestående av nyinspelningat av gamla låtar med de nuvarande bandmedlemmarna, kallat Kiss Best - Kissology. Detta blir gitarristen Tommy Thayers första studioinspelning med bandet som officiell medlem. [8] Under november 2008 uttalade sig Paul att han var sugen på att göra ett nytt kiss album och i en intervju i slutet av november sa Paul att kiss inom kort ska gå in och göra sitt första studioalbum på 10 år. Albumet ska ta Kiss tillbaka till sina rötter, 70-talet.