Giovanni Giorgio Moroder (på skivomslag oftast bara Giorgio), född Hansjörg Moroder[1], född 26 april 1940 i Ortisei i Sydtyrolen i Italien, musikproducent och kompositör, stilbildare inom disco- och dansmusiken

Moroder hade en egen solokarriär i slutet av 1960-talet men det var som producent som det stora genombrottet skulle komma under 1970-talet. Moroder var producent till Donna Summer och låg bland annat bakom hennes genombrottslåt och discoklassiker Love to love you baby och I feel love. Moroder har som producent influerat musikstilar som new wave, house, techno och elektronisk musik i allmänhet. Han grundade Oasis Records, senare en del av Casablanca Records. Moroder slog sig sedan in på filmmusik där framgångarna fortsatte; Moroder vann tre Oscars för Midnight Express (1978), Flashdance (1983) och Top Gun (1986).

I mitten av 1980-talet var Moroder med och tog fram supersportbilen Cizeta Moroder.

1970 producerade han den första tyska hitlåten som använde sig av synthesizer: Arizona Man med Mary Roos klättrade till plats nio på topplistan. 1971 skaffade han en Moog-synthesizer och flyttade till München. Hans nästa och första egna större hit var Son of my Father från 1972 som han producerade tillsammans med Pete Bellotte. Den skapades också genom användning av synthar men elektroniken stod ännu inte i förgrunden. ”Son of my father” låg etta på Englandslistan med gruppen Chicory Tips version av låten. Chicory Tips version låg etta även på Tio i topp i Sverige. Moroders egen version låg en vecka på tionde plats på Tio i topp.

1978 inledde Moroder sin karriär som filmmusikkompositör med musiken till Midnight Express. Hans första försök inom filmmusiken gav honom en oscar för låten ”The Chase”. Han har komponerat och producerat bland annat för filmerna Top Gun, Scarface, Flashdance, Den oändliga historien och American Gigolo. För American Gigolo producerade han Blondies listetta ”Call me”. Han skapades också musiken för Olympiska sommarspelen 1984 (”Reach Out”) och Olympiska sommarspelen 1988 (”Hand in Hand”) och VM i fotboll 1990 (”Un’estate italiana”).

Moroder har arbetat med ett stort antal storheter inom musiken som Elton John, David Bowie, Freddie Mercury, Blondie, Barbra Streisand, The Three Degrees, Sparks, Madleen Kane, France Joli, Roger Daltrey, Chaka Khan, Phil Oakey, Miami Sound Machine och Cher.

Han har fått tre oscars, tre grammies och fyra Golden Globe. Moroder har anklagats för att göra en själlös musik via sin Munich-Music-Machine men svarat ”jag är producent, ingen politiker”.[5] 1984 gjorde han filmmusik till en nyversion av den klassiska stumfilmen Metropolis. 1985 följde ett samarbete med Phil Oakey, frontman i Human League, med albumet Philip Oakey & Giorgio Moroder. 1986 gjorde Moroder filmmusiken till Top Gun tillsammans med Harold Faltermeyer och Tom Whitlock.

Moroder lever idag i Beverly Hills i Los Angeles tillsammans med sin mexikanska fru och sonen Alex. Han har fortfarande ett hus i Val Gardena i Sydtyrolen där han tillbringar sin semester. 2004 upptogs Moroder tillsammans med Pete Bellotte och Donna Summer i Dance Music Hall of Fame vid en ceremoni i New York.

2005 tilldelades Moroder titeln Commendatore av Italiens president.

Redigerad av pet_shop_boys den 2 mar 2010, 01:02

All text skriven av användare på denna sida är tillgänglig under licensen Creative Commons Attribution/Share-Alike.
Texten kan även vara tillgänglig under licensen GNU Free Documentation.

Faktaruta

Genererat från fakta markerade i wikin.

Inga fakta om denna artist

Du ser version 1. Se äldre versioner, eller diskutera denna wiki.

Du kan också se en lista med alla senaste wiki-ändringarna.